reported anonymously (click here for additional photos):

"104 Hens Rescued From Battery Farm

On the night of the 11th of May 104 hens were rescued from a Swedish battery farm for the simple reason that every hen has the right to a natural life fulfilling their natural needs. The egg industry in Sweden exploits million of hens every year because people demand to eat eggs. The only hope for each individual hen is that somebody on the outside decides to act. The hope for those left behind and for those that will take their place in the future is that our habit of eating animal products ceases and that the way society views animals changes drastically.

Allow us to explain how one of Sweden's current battery farms looks. We observed several buildings lined up in rows. A strong stench flowed from the extraction fans. That was how we knew there were animals inside. Every building was outfitted with cages in several sections, from floor to ceiling, in long rows that ran the length of the building.
Thousands of hens kept under the same roof, locked in cages with limited space to move. The air was heavy, thick with dust, stuffy and warm, making it difficult to breathe. Everything was mechanized. Food was delivered on one conveyor belt as eggs rolled out onto another. The cement floors were dusty and their metal cages dirty. We tried to imagine what it would feel like to be trapped in a lift, together with a group of people. How it would feel to not be able to stretch ones arms, to have a limited area to move around, with nothing to do and no access to fresh air. How long would we last? In physical appearance people differ from hens but we still share a lot in common; the ability to feel pain, frustration and stress. We all have the desire to live our lives in peace in accordance with our natural behavior. We have a responsibiliy to treat all living creatures with respect. Standing eye to eye with a battery farmed hen made the decision to help as many as possible an easy choice.

The issue of battery farms has been debated over many years in Sweden. One of the advocates for hens not being kept in cages was children's author Astrid Lindgren. In the 1980s she received the Animal Welfare Act as a birthday present from the Swedish government. They promised that battery farms would be banned and caged hens outlawed. Yet this promise was broken, as hundreds of thousands of hens are still today kept in cages to produce eggs.

Sweden's Animal Welfare Act says, among other things, that all animals shall be given the possibility to act according to their natural needs. At the same time it is accepted that male chicks born into the egg industry are killed directly after birth. The industry is free to breed and manipulate hens so that they lay an unnatural amount of eggs. By producing an unnatural amount of egg shell, the hens suffer from calcium deficiency that results in broken legs and wings. It is legal to keep hens indoors for their entire lives. It is legal to keep hens in cages so small and constrictive that the animals become stressed and ill. And it is also normal for hens to suffer a reduced life span due to such stress. When they're no longer productive, and therefore not profitable, they are sent to slaughter. How are these animals meant to live according to their natural needs in a completely unnatural environment and under such unnatural conditions?

They are individuals designed to be effective and profitable - nothing else. The animals are not unique individuals for us to care for but rather products or cogs in a big machine. We live in a society where the systematic exploitation of animals is so great it has become normal to think that such unnatural behaviour is natural and logical. Artificial massproduction, breeding and manipulation of animal bodies, extreme indoor breeding facilities in large industrial buildings and slaughter at just a month, half a year or one year of age is a sad reality. And it is the animals that lose their lives that pay the true price for our food choices. Our society, politicians and businesses try to excuse themselevs by claiming that we have the world's best animal welfare standards and that it is important to protect animals. Clearly this is a marketing gimick that doesn't reflect the realities we have witnessed. It's a failed attempt to try and justify our behavior. It is easier and more profitable to spread a pretend image of how our society protects animals than to present the true extent of this systematic exploitation.

We all have an obligation, both as a society and as individuals. We cannot continue to avert our gaze from how we treat other animals and we must act according to our conscience. This rescue is one way to act and we hope that many more will join us in saying that enough is enough.

The 104 hens that we resuced were an indiscernible loss for a farm that imprisoned thousands. But we saved the entire world for 104 individuals. They have now been released to loving homes where they are set to live a life of opportunity. The freedom to go outside for the first time, to stretch their wings in the sunlight and to scratch around in the grass. For us the sight of them doing so is indescribable. We can't imagine what it must be like for them.

For the right of all animals to live in freedom, and until all are free,

The Rescue Group

*The rescuers choose to remain anonymous in order to continue rescuing animals in the future."

Swedish:
"104 Hönor Räddade från Hönseri

Natten till den tolfte maj räddades 104 hönor från ett svenskt hönseri. Med den enkla anledningen att varje höna borde ha rätt till sitt eget liv och få utlopp för sina naturliga beteende utfördes denna fritagning. Äggindustrin i Sverige utnyttjar miljontals hönors liv varje år för att vi människor kräver att få äta ägg. Det enda hoppet för varje enskild höna är att någon av oss på utsidan agerar. Hoppet för de som lämnades kvar och för de som kommer ersätta deras platser i framtiden är att vår vana att äta animaliska produkter upphör och att samhällets djursyn ändras drastiskt.

Låt oss beskriva hur ett av Sveriges nuvarande hönserier ser ut. Vi möttes av ett flertal byggnader som stod i rad. En stark stank strömmade ur ventilationsfläkterna. Varje byggnad var inredd med burar i flera sektioner, från golv till tak, i långa rader genom hela byggnaden. Tusentals hönor hölls under samma tak och i varje bur satt flera hönor instängda. Luften var tung, instängd, varm och oerhört dålig. Det mesta sköttes maskinellt. Maten till hönorna kom på ett rullband och äggen rullade ut från burarna ner på ett annat rullband. Betonggolv och burar och ställningar i metall. Burarna var små och smutsiga. Vi föreställde oss hur det skulle vara att bli instängda i en hiss tillsammans med en grupp männsikor. Hur skulle det vara att inte kunna sträcka ut sina armar, ha en begränsad yta att röra sig på, ingenting att göra och utan att få andas frisk luft. Hur länge skulle vi stå ut? Utseendemässigt skilljer vi människor oss åt från hönor, men mycket förenar oss. Möjligheten att känna smärta, frustration och stress. Viljan att leva våra liv ifred och få utlopp för våra naturliga beteenden. vi har en skyldighet att behandla allt levande med respekt. Öga mot öga med en höna i ett hönseri gjorde valet att agera och hjälpa så många som möjligt att komma därifrån ännu mera självklart.

Under många år har burhönsens situation debatterats. En av förespråkarna för att höns inte ska hållas i burar var Astrid Lindgren. När hon på 80-talet fick djurskyddslagen i födelsedagspresent lovades det att burhöns skulle förbjudas. Ett löfte som bröts och än idag hålls hundratusentals hönor instängda i burar för att producera ägg.

Sveriges djurskyddslag säger bland annat att djur ska ges möjlighet att bete sig naturligt. Samtidigt är det helt okej att alla tuppkycklingar som föds inom äggindustrin dödas direkt efter födseln. Det är fritt fram att avla och manipulera hönorna så att de värper onaturligt mängder ägg. Genom att producera onaturligt många äggskal får hönorna kalkbrist vilket leder till att många bryter ben och vingar. Det är helt lagligt att hålla hönorna instängda inomhus hela deras liv. Det är lagligt att stänga in hönor i burar som är så små och trånga att de blir stressade och sjuka. Och det är också helt normalt att hönornas slitsamma tillvaro gör deras liv korta och när hönorna inte är produktiva, och därmed lönsamma, längre så skickas de till slakt. Frågan är hur man ska bete sig naturligt i fullständigt onaturliga miljöer och under onaturliga förutsättningar?

Det är industrier utformade för att vara effektiva och lönsamma - ingenting annat. Djuren är inte enskilda individer vi värnar om utan produkter eller delar av ett stort maskineri. Vi lever idag i ett samhälle där systematiskt utnyttjande av djur har blivit så storskaligt och normaliserat att vi anser att allt detta onaturliga är det naturliga och självklara. Konstgjord massuppfödning, avel och manipulering av djurkropparna, extrema uppfödningsmiljöer inomhus i stora industriella byggnader och slakt vid enbart en månads, ett halvårs eller ett års ålder är sorligt nog vardag. Och det är djuren som sätter livet till och betalar det verkliga priset för våra matvanor. Vårt samhälle, politiker och branscherna lutar sig gärna tillbaka på att vi har världens bästa djurskyddslag och att det är viktigt att värna om djuren. Uppenbarligen ett försäljningsargument som inte hänger så mycket ihop med hur det verkligen ser ut. Kanske ett misslyckade försök att rättfärdiga vad vi håller på med. Det är smidigare och mer lönsamt att sprida en bild om hur vårt samhälle värnar och bryr sig om djuren vi systematiskt utnyttjar än att tala om hur det verkligen ser ut och går till. Det är tomma ord, dubbelmoral, oetiskt och ett hån mot djuren.

Vi har alla ett ansvar, både som samhälle och individer. Vi kan inte fortsätta blunda för hur vi behandlar andra djur och vi måste agera därefter. Denna fritagning är ett sätt att agera och vi hoppas att många fler kommer att sätta ner foten och säga: nu får det vara nog!

De 104 hönorna som räddades var ett omärkbart antal bland de tusentals hönor som hölls i bara en byggnad. Men det är 104 individers hela världar. De har nu placerats i kärleksfulla hem där de för första gången kan leva sina liv som de själva vill. Friheten att för första gången vistas utomhus, sträcka ut sina vingar i solskenet och sprätta runt i marken. För oss var det en obeskrivlig känsla att se och det går bara att föreställa sig hur det kändes för dem.

För alla djurs rätt att få leva sina egna liv och tills alla är fria,

Fritagningsgruppen

*Denna fritagning gjordes anonymt för att kunna fortsätta att rädda djur framöver."